DIEHARDAGNETHA.COM  
An Agnetha Fältskog fansite  

 

Snövit och de sju dvärgarna Snowwhite and the seven dwarfs
------------------------------ --------------------------------------
Spegel, spegel på väggen där Mirror, mirror on the wall
Säg mig vem som skönast i landet är. Say, who’s the loveliest lady in the land?
Det fanns en gång för länge sen Once upon a time, long ago there was
En flicka så skön som en vårbris A girl so lovely like a fresh breeze
Och hon hette Snövit And she was called Snowwhite.
Hon levde i ett gammalt slott She lived in an ancient castle,
Med sin styvmor som inte var snäll With her stepmother who wasn’t nice.
Snövit var för vacker Snowwhite was too lovely.
Hon hade hår så mörkt som kol She had hair so black like coal
Och hennes hud var vit And her skin was white
Det fanns ej nån som var så skön som hon. There was no one who was so beautiful like her.
För Snövit var vackrast i hela sitt land Because Snowwhite was the loveliest in the whole land
Men styvmodern var svartsjuk och hon bad en man Her stepmother was jealous and asked a man
Att döda sin dotter, men Snövit försvann To kill her daughter, but Snowwhite disappeared
Och flydde sen till sju små dvärgars hus And fled to the house of the seven dwarfs.
Toker, Butter, Kloker, Blyger, Trötter, Glader, tjooo Toker, Butter, Kloker, Blyger, Trötter, Glader, tjooo
Prosit. Prosit.
Hon städade, hon diskade She cleaned up and washed the dishes
När dvärgarna jobbade hårt While the dwarfs were working hard
I en liten gruva In a little mine
Och Snövit hon var lycklig nu And Snowwhite, she was happy now
Tillsammans med dvärgarna sju. Together with the seven dwarfs.
Snövit hon var vacker Snowwhite she was lovely.
Men styvmodern som klädde ut sig But the stepmother dressed up
Hon kom på besök And came for a visit
Och Snövit smakade på hennes frukt. And Snowwhite tasted her fruit.
För Snövit var blåögd och tänkte ej på Because Snowwhite was blue-eyed and didn’t think
Att någon vill göra illa henne så That someone would ever want to hurt her
Hon åt utav äpplet som gumman då gav She ate the apple the old woman gave to her,
Och strax därefter låg vår Snövit död. And in an instance our Snowwhite was dead.
När dvärgarna kom hem den dagen When the dwarfs came home this day
Fann de att Snövit var död. They found Snowwhite dead.
De grät av saknad många dar They cried and mourned for many days
Och satt bredvid kistan där hon låg, And sat at her coffin, where she lay.
Men ridandes det kom en prins But then there came a riding prince
Upp på en häst så vit, On a horse so white,
Han Snövit tog uti sin famn He took Snowwhite and embraced her
Och kysste henne ömt. And kissed her softly.
Snövit, Snövit, Snövit, Snövit, Snövit, Snövit! Snowwhite, Snowwhite, Snowwhite, Snowwhite!
Och Snövit hon vaknade upp ur sin sömn And Snowwhite, she woke up from her sleep
Och solen sken på himlen, alla dvärgar sjöng And the sun shined in the sky, all dwarfs were singing
För prinsen, prinsessan och sagan som blev sann. About theprince, the princess and a tale that came true
Uti ett lyckligt fjärran land. In a happy land far far away.